Babylon Berlins slutskildring: Demokratins kollaps som historisk varningssignal
Den femte och sista säsongen av tv-serien Babylon Berlin inleds i slutet av januari 1933, med den traditionsenliga pressbalen där det tyska etablissemanget samlas för att fira sig självt. Seriens skapare Tom Tykwer beskriver skildringen av Weimarrepublikens sista månader som ett försök att återskapa den mest dramatiska perioden i tysk historia, där demokratin krossades inom loppet av en dryg månad trots ett massivt motstånd mot Hitler.
Seriens historiska ramverk och berättarteknik
Babylon Berlin, som utspelar sig mellan 1929 och 1933, bygger på Volker Kutschers kriminalromaner om kommissarie Gereon Rath i mellankrigstidens Berlin. Serien väver samman politiska händelser med kriminaldrama och politisk thriller, och har under 13 år utvecklats av Tykwer tillsammans med kollegorna Achim von Borries och Henk Handloegten.
Den avslutande säsongen skildrar fem ödesdigra veckor under vilka Hitler utnämndes till rikskansler och det första koncentrationslägret öppnades. Nazisternas maktövertagande flätas samman med en mordutredning och jakten på Hitlers sjukjournal från 1918, ett dokument som kastar nytt ljus över rikskanslerns tid som soldat.
Skildringen av demokratins sårbarhet
Tykwer betonar att serien syftar till att berätta om kampen för demokratin snarare än antidemokraternas triumf. Han menar att den historiska utgången av Weimarrepubliken inte var så självklar som den ofta framställs med facit i hand.
Det finns en gammal schablonbild av att tyskarna knappt kunde vänta på att få bli nazister. I verkligheten var samhället djupt splittrat, och miljontals människor gick ut på gatorna för att demonstrera innan Hitler valdes, säger Tykwer.
En central scen i säsongen är en middagsbjudning där Hermann Göring öppet formulerar nazisternas radikala planer. Enligt Tykwer bygger dialogen på ord som Göring faktiskt yttrade offentligt, vilket illustrerar hur nazisterna bars fram av industrimän och eliter som trodde sig kunna använda Hitler för sina egna intressen.
Propagandans förföriska kraft
Serien skildrar även hur propaganda och kultur kan utnyttjas för politiska syften. I den femte säsongen exploaterar nazisterna ett politiskt mord inom de egna leden och förvandlar det till ett propagandanummer där kommunisterna får skulden. Nyckellåten Zu asche, zu staub, en jazzig kabarévisa med 1920-talskänsla, återkommer i olika versioner genom säsongerna och illustrerar hur kulturen kan bli ett verktyg för propaganda.
Samtida paralleller och politisk utveckling
Tykwer konstaterar att seriens ursprungsfråga, hur ett samhälle kan vändas upp och ner på kort tid av radikal aggression, har blivit akut samtida. När manusarbetet inleddes 2013 fanns varken Brexit eller Trump, och AFD var ett irrelevant parti i Tyskland. Utvecklingen under det senaste decenniet har enligt Tykwer tagits på sängen av den snabba politiska förskjutningen.
Öppna, fredliga och progressiva samhällen som bygger på empati har alltid hotats och kommer att vara en måltavla för auktoritära krafter, säger Tykwer.
Serien har sålts till mer än 140 länder och har enligt Tykwer fångat teman och en tidsanda som talar till publik i skilda länder som Sverige, Uruguay, Italien, USA och Korea. Samarbetet mellan de tre serieskaparna har varit centralt för att teckna ett rikt och motsägelsefullt porträtt av Weimarrepublikens slut.
Varför skildringen av Weimarrepubliken är relevant idag?
Skildringen av Weimarrepublikens fall erbjuder en historisk referensram för att förstå hur demokratiska institutioner kan urholkas under kort tid. Serien visar hur samhällen kan vara djupt splittrade och hur politiska eliter kan bidra till att underminera demokratiska strukturer.
Hur hanterar serien kända historiska utfall?
Manusförfattarnas utmaning har varit att skapa spänning kring ett skeende vars utgång redan är känd. Genom att fokusera på de enskilda karaktärernas berättelser och de mänskliga konsekvenserna av de politiska händelserna uppnår serien en dramaturgisk verkan som sträcker sig bortom det historiska facit.
Vilken betydelse har kulturen i seriens maktanalys?
Serien visar hur kulturen kan fungera både som ett uttryck för samhällets vitalitet och som ett verktyg för politisk manipulation. Kabarévisan Zu asche, zu staub illustrerar hur publiken kan synkroniseras och hur kulturella uttryck kan omvandlas till propaganda.