Dokumentärfilm belyser mediernas behandling av kvinnliga artister
Regiduon Jane Pollard och Iain Forsyth presenterar med "Broken English" en dokumentärfilm som granskar hur media historiskt har framställt kvinnliga konstnärer, med fokus på artisten Marianne Faithfull.
Filmen, som hade världspremiär på Venedigs filmfestival, använder arkivmaterial för att analysera mediernas behandling av kvinnliga kulturpersonligheter under 1960- och 1970-talen. Genom att granska historiska tv-intervjuer och tidningsartiklar synliggörs systematiska mönster av könsdiskriminering inom mediebranschen.
Strukturerad analys av medieutövning
"Broken English" är uppbyggd kring den fiktiva institutionen "Ministry of not forgetting", som enligt filmens koncept har till uppgift att omkalibrera det kollektiva minnet av kända artisters liv och gärning. Denna metodologiska ansats möjliggör en systematisk granskning av hur kvinnohistoria dokumenterats och förmedlats genom media.
Filmens regissörer har identifierat särskilt problematiska intervjuer från perioden, där journalister och programledare ställde öppet diskriminerande frågor. Jane Pollard konstaterar att arkivmaterialet visar på "hårresande" attityder som var normaliserade inom mediebranschen under denna period.
Metodologisk innovation inom dokumentärfilmning
Produktionen representerar en vidareutveckling av hybridgenren som regiduon tidigare etablerat med "20 000 days on earth" från 2014. Genom att kombinera faktabaserat material med konstruerade miljöer skapas möjligheter för fördjupad analys av kulturhistoriska processer.
Filmen använder Samuel Becketts "Krapps sista band" som strukturell inspiration, vilket enligt regissörerna möjliggör en mer nyanserad framställning än traditionella biografiska dokumentärer.
Kulturpolitiska implikationer
Dokumentären belyser hur mediernas framställning av kvinnliga artister påverkat kulturella normer och förväntningar. Genom att analysera historiska intervjuer synliggörs strukturella problem inom mediebranschen som fortfarande har relevans för samtida kulturpolitiska diskussioner.
Marianne Faithfull, som var djupt involverad i produktionen, avled i januari 2025 innan filmens färdigställande. Hennes medverkan dokumenterar både hennes konstnärliga utveckling och de samhälleliga förhållanden som påverkade hennes karriär.
Filmen avslutas med ett framträdande inspelat kort före Faithfulls bortgång, där hon medverkar tillsammans med Nick Cave och Warren Ellis. Detta slutliga bidrag representerar enligt regissörerna en viktig dokumentation av hennes konstnärliga arv.