Grannens uppfinning gav pianisten tillbaka spelglädjen
När pianisten Stephan Forkelid tvingades sluta spela på grund av en ovanlig muskelsjukdom, kom hjälpen från ett oväntat håll. Hans granne, den pensionerade utvecklingsingenjören Jan Andersson, konstruerade en enkel mekanisk anordning som åter gjorde det möjligt för Forkelid att spela piano. Uppfinningen, som till stor del består av återvunna material, har väckt uppmärksamhet i media och väcker nu frågor om hur enkla tekniska lösningar kan förbättra livskvaliteten för personer med funktionsnedsättningar.
Muskelsjukdomen som stoppade karriären
Stephan Forkelid, som under många år var pianist åt Peter LeMarc och kapellmästare i tv, drabbades av Welanders distala myopati. Denna medfödda och mycket ovanliga muskelsjukdom innebär att vissa muskler i underarmar och underben långsamt förtvinar. För elva år sedan märkte Forkelid de första symtomen när han inte längre kunde lyfta sitt pekfinger. Sedan dess har tillståndet försämrats.
”Att inte kunna sträcka ut fingrarna är väldigt opraktiskt när man är pianist. Det har varit kört i många år”, säger Stephan Forkelid.
Sjukdomen är så ovanlig att endast omkring 1 000 personer i världen lever med den. Forkelid har bearbetat situationen med tacksamhet för sin tidigare karriär och har sedan flytten till Vallösa utanför Ystad ägnat sig åt trädgårdsarbete.
En granne med teknisk begåvning
För fyra år sedan flyttade Forkelid och hans sambo till den lilla byn Vallösa. 280 meter bort bodde Jan Andersson, en pensionerad utvecklingsingenjör. När han fick höra talas om Forkelids problem började han fundera på en lösning.
”Det är ju hemskt att en så bra pianist ska behöva lägga av med att spela. Jag tänkte att det kanske går att lösa med enkel mekanik, men vågade inte säga något till en början”, säger Jan Andersson.
Första modellen, byggd i lego, var för komplicerad. Andersson tänkte om och skapade en enklare konstruktion. Han övertalade Forkelid att gå med i kyrkokören, där de i kaffepauserna studerade fingerlederna och mätte knogarna med linjal.
Uppfinningen som förändrade allt
En dag låg en skokartong på Forkelids farstukvist. I den fanns en anordning som Forkelid först beskrev som ”en musfälla med giljotin av ståltråd”. Trots att den var klumpig såg han potentialen. Andersson fortsatte utveckla och nästa modell består av murarsnöre, trädgårdssnöre, delar från gamla cykelekrar och trä från ett loppisbord. Resårbanden kommer från Anderssons gamla kalsonger, och skumgummi från en uttjänt madrass skyddar knogarna. Enkla metallfjädrar från Clas Ohlson gör att fingrarna lyfts upp och blir rörliga.
”När jag för första gången fick en modell som jag kunde spela musik med, då rann det ett par tårar. Det var överväldigande”, säger Stephan Forkelid.
De senaste två månaderna har han övat flera timmar om dagen och uppskattar sin kapacitet till 50–60 procent av tidigare nivå. Andersson fortsätter utveckla nya modeller, bland annat en slimmad variant med bättre rörlighet i sidled.
Medial uppmärksamhet och framtidsvisioner
Historien har uppmärksammats i lokala medier som Byabladet och Ystads Allehanda samt i SVT. Forkelid har varit tveksam till uppmärksamheten, men ser nu en möjlighet att nå ut med en uppmaning.
”Jag hoppas att någon ortopedtekniker där ute kan känna sig utmanad och höra av sig”, säger han.
Grannarna drömmer om hjälp med bättre material och utrustning för att vidareutveckla anordningen. Forkelid betonar den personliga betydelsen: ”Det ligger mycket kärlek och omtanke i detta, ett otroligt driv som Oppfinnar-Jocke och en jävla massa bra idéer. Jag är inte på full kapacitet än, men på väg. Det är helt fantastiskt.”
Vad innebär Welanders distala myopati?
Welanders distala myopati är en ärftlig muskelsjukdom som leder till gradvis muskelförtvining i underarmar och underben. Sjukdomen är mycket ovanlig och drabbar cirka 1 000 personer globalt. Den debuterar ofta i vuxen ålder och påverkar finmotorik och rörlighet.
Kan enkla mekaniska lösningar hjälpa vid funktionsnedsättningar?
Ja, enkla mekaniska anordningar kan i många fall förbättra funktionsförmågan. Jan Anderssons uppfinning visar hur återvunna material och grundläggande mekanik kan skapa praktiska hjälpmedel. Detta understryker vikten av tvärvetenskapligt samarbete mellan teknik och vård.
Hur kan ortopedtekniker bidra till utvecklingen?
Ortopedtekniker har expertis inom biomekanik och materialval. Deras medverkan skulle kunna optimera konstruktionen för ökad komfort och funktion, vilket i sin tur kan gynna fler personer med liknande diagnoser.