Regeringsfrågan: Statsvetare kräver snabbare parlamentariskt agerande
134 dagar. Det var den tid det tog för Stefan Löfven (S) att presentera ett regeringsunderlag med riksdagens stöd efter valet 2018. Nu, efter snart tre veckor av förhandlingar, pekar mycket på att den parlamentariska processen kan bli lika utdragen igen. Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, menar att situationen är ett politiskt ledarskapsproblem.
Det nuvarande dödläget beror på att regeringspartierna och Sverigedemokraterna tillsammans fått 173 mandat i riksdagen, medan oppositionen fått 176. Vänsterpartiet kräver ministerposter, medan Centerpartiet vägrar regeringssamarbete med både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Efter nästan tre veckor har ingen partiledare ruckat på sina positioner.
Vad innebär dödläget för Sverige?
Enligt Henrik Ekengren Oscarsson finns det pågående internationella processer som nu riskerar att försenas på vartenda departement. Sverige har åtaganden inom nästan alla internationella områden, inklusive säkerhetspolitiska avtal. Statsminister Ulf Kristersson (M) har framhållit att det ansträngda världsläget gör det särskilt angeläget att få en regering på plats.
Statsvetaren uttrycker besvikelse över att partierna fortsätter med presskonferenser och valretorik i stället för att hantera det parlamentariska resultatet. Han påpekar att väljarna redan har sagt sitt och delegerat sin makt till de folkvalda.
Vilka lärdomar finns från 2018?
Efter regeringskrisen 2018 diskuterades hur liknande situationer ska undvikas i framtiden. Förslag om att utöka övergångsregeringars beslutsutrymme, exempelvis för internationella avtal, blev dock aldrig genomförda. När krisen väl var över antog man att det inte skulle hända igen, konstaterar Henrik Ekengren Oscarsson.
Formellt har en övergångsregering samma befogenheter som före valet, men med minoritetsstöd i riksdagen kan den i praktiken inte fatta beslut i politiskt känsliga frågor. Regeringskansliet beskriver det som att en övergångsregering främst fattar beslut i löpande eller brådskande ärenden.
Det är lite av en gummiparagraf kring vad som är möjligt och inte möjligt, ingen vet, det är en omdömesfråga, säger Henrik Ekengren Oscarsson.
Vad krävs för att lösa regeringsfrågan?
Henrik Ekengren Oscarsson ser svårigheter för Vänsterledaren Nooshi Dadgostar att återvända till sina väljare utan ett regeringsskifte. För att undvika det skulle hon behöva frångå partiets kongressbeslutade krav på ministerposter. Samtidigt påpekar statsvetaren att partier i första hand vill få igenom så mycket som möjligt av sin politik.
Röda linjer är ett sätt att markera vad som kostar, men om man får mycket politik tillbaka kan man backa och ändå klara sig helskinnad, säger han. Han betonar att det viktigaste nu är att sy ihop en budget snarare än att exakt fastställa vilka partier som ingår i en regering.
Vad kan övergångsregeringen besluta om?
En övergångsregering har formellt samma befogenheter som före valet, men med minoritetsstöd i riksdagen begränsas handlingsutrymmet i praktiken. Beslut i löpande eller brådskande ärenden kan fattas, men större politiska beslut kräver en tät förankring. Detta skapar en osäkerhet kring vad som är möjligt, vilket gör att varje beslut blir en omdömesfråga.
Varför är tidsaspekten viktig?
Statsvetaren varnar för att diskussionen om extra val riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Han menar att partierna bör ha beredskap i systemet för att hantera ett splittrat parlamentariskt läge. Det minsta väljarna kan förvänta sig är att de politiska ledarna kan ta hand om det parlamentariska resultatet, säger han.