Vårdens kommunikationsbrister analyseras i ny bok av Swartz

Inom kort beräknas en fjärdedel av den svenska befolkningen vara över 65 år. Med en åldrande befolkning ökar efterfrågan på sjukvård, och frågor om vårdens kvalitet, kommunikation och institutionalisering blir allt mer centrala i den offentliga debatten. I boken Rapport från kräftsäsongen ger författaren och tidigare utrikeskorrespondenten Richard Swartz en närgående skildring av mötet med den svenska hälso- och sjukvården, med utgångspunkt i egna erfarenheter som patient vid Karolinska sjukhuset i Solna.

Fraselogik och kommunikationsproblem i vården

Swartz, tidigare utrikeskorrespondent i f.d. öst- och centraleuropa för SvD och senare krönikör i DN, framförår en systematisk kritik av hur läkare kommunicerar med patienter. Enligt boken prälas den medicinska kommunikationen av vagt formulerade standardfraser:

Det är för tidigt att säga. Sådant är olika från fall till fall. Vi tittar på det.

Grundpelarna i denna kommunikationspraxis är, enligt Swartz, uttrycken det är individuellt och lycka till. Erfarenheter som delas av många som varit i kontakt med svensk sjukvård, inte minst av läkare själva.

Boken skildrar även mötet med en läkare som uttryckligen hävdar rätten att fokusera på kroppsliga åkommor, med argumentet att själen inte omfattas av dennes profession. Detta belyser en institutionaliserad arbetsfördelning där den medicinska verksamheten avgränsas från patientens existentiella situation.

Individualisering och anonymisering i vårdapparaten

Swartz påpekar att både kropp och själ i mötet med vården reduceras till ett gemensamt anonymt nummer. Denna observations räckvidd går utöver det personliga och övergår i vad som kan beskrivas som en civilisationskritik med bredare giltighet. Efter ett långt liv i olika europeiska sammanhang har författaren jämförelsematerial, och konstaterar att den humanitet som präglade den hippokratiska traditionen i stor utsträckning saknas i den moderna vården.

Det humanistiska inslaget skymtar enligt boken endast vid ett tillfälle, i mötet med en kvinna från Mogadishu som knappt talar svenska men vars bemötande utmärks av lyhördhet. Swartz framhåller detta inte som ett sentimentalt inslag, utan som en stillsam påminnelse om de värden som borde känneteckna en fungerande vårdcivilisation.

Systemlojalitet och patientens roll

En framträdande aspekt i boken är författarens egen lojalitet med vårdssystemet. Trots försämrat hälsotillstånd uttrycker Swartz en tillgivenhet för Karolinska sjukhuset. Detta illustrerar det fenomen som ibland kallas systemlojalitet, där den enskilde patienten anpassar sig till och identifierar sig med de institutionella strukturer som omger denne. Swartz rasar inte mot systemet, utan accepterar dess villkor.

Historisk kontext och europeisk erfarenhet

Boken öppnar också perspektiv mot det förflutna Europa, med referenser till Wien, Sofia, Prag och Stockholm. Särskilt när författaren berättar om morfars judiska släktgren växer den historiska dimensionen. Denna del av boken präglas av återhållsamhet och saknar dramaturgiska överdrifter, vilket enligt recensenten gör skildringen desto tydligare.

Richard Swartz slog igenom som författare med Room service, en blandning av essä och reportage. Rapport från kräftsäsongen kan läsas som en avslutande del i en informell memoartrilogi, efter Ostron i Prag och Loppmarknad, men skiljer sig från dessa genom sitt djup och sin allvarligare ton.

Betydelse för den offentliga debatten

Med tanke på den demografiska utvecklingen, där en växande andel av befolkningen kommer att vara beroende av sjukvårdens kapacitet och kvalitet, är Swartz observationer av särskild relevans. Boken pekar på konkreta brister i kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter, och väcker frågor om hur den moderna vården kan bevara humanistiska värden inom ramen för en institutionaliserad och resurskrävande vårdapparat. Det är en fråga som berör både vårdens utövare, beslutsfattare och medborgare i ett välfärdssamhälle under förändring.