Läsare av Dagens Nyheter framför den 14 oktober 2026 förslag på lösningar på den svåra regeringsbildningen, bland annat en opolitisk ämbetsmannaregering enligt professor Lars Calmfors modell. Insändarna speglar en bred medborgardebatt om den svenska förhandlingsmodellens roll vid jämna valutgångar.
Vinjetten Noterat av DN:s läsare, som publiceras i tidningen tisdag till fredag samt i ett större urval på dn.se, samlar korta texter under 1 000 tecken. Dagens upplaga domineras av tre teman: regeringsbildningen, internatskolornas kamratfostran och Rysslands krigföring i Ukraina.
Ämbetsmannaregering som historisk lösning
Göran Holmström, som signerar sig som senior, föreslår att riksdagen tillsätter en opolitisk ämbetsmannaregering för att hantera det aktuella läget. Han hänvisar till ett förslag som professor Lars Calmfors lagt fram, och drar en parallell till regeringsbildningen 2018 som då präglades av långdragna förhandlingar.
En ämbetsmannaregering skulle enligt Holmström låta partierna bedriva sina förhandlingar utan tidspress, eftersom landet då kan styras förloppsmässigt under tiden. Han påpekar att Sverige har historisk erfarenhet av lösningen, med ämbetsmannaregeringarna under Louis De Geer d.y. och Oscar von Sydow åren 1920 till 1921.
Svenska modellen: kompromisser kräver tid
Erland Janzon från Göteborg framhåller i sin insändare att demokrati innebär att ingen får exakt vad den vill, men att det stora flertalet får mycket av sina önskemål uppfyllda. Respekt, lyssnande och förmåga till avkall är enligt honom centrala delar av det demokratiska systemet.
Den person som saknar förmågan att visa andra respekt har inte ett demokratiskt sinnelag, skriver Janzon. Endast i totalitära regimer kan en enskild aktör få igenom allt, menar han.
Lars Wengrud från Bromma reagerar mot hur SVT:s politiske kommentator Mats Knutson samma dag beskrev regeringssonderingarna med orden att det kanske är dags att kliva upp ur sandlådan. Wengrud kallar omdömet uppseendeväckande ovarsamt, eftersom sonderingarna är en i demokratisk ordning fastställd process och en direkt följd av årets jämna valutgång.
Vad vi ser är inte sandlådebeteende utan den politiskt mogna svenska modellen, skriver Wengrud. Han beskriver modellen som att söka samförstånd över åsiktsgränser, respektera varandras ståndpunkter, förhandla i stället för att söka strid samt hålla ingångna avtal. Processen kan inte stressas fram om den ska vara hållbar, anser han.
Wengrud kontrasterar den svenska modellen mot politiker som Donald Trump och andra som han kallar höftskjutande. Den metoden är snabbare och mer mediemässigt effektiv, men han ställer frågan om det är så Sverige vill ha sin politiska process.
Berit Dreyfert från Adelsö formulerar kortfattat det som många upplever: fyra partier vill få plats i regeringen, fyra kvinnor försöker enas, och frågan är om det ska ta hela hösten.
Internatskolornas kamratfostran under kritik
Flera insändare vänder sig mot den så kallade kamratfostran på internatskolor, där äldre ungdomar ges ansvar för yngre elevers uppfostran. Mona Qvist Stenbeck menar att idén är befängd och att den i många fall leder till förtryck och pennalism. Problemet ligger inte hos ungdomarna utan i systemet, skriver hon.
Uppfostran innebär att visa omtanke, hänsyn och respekt för andra människor, samt att göra sitt bästa i alla situationer, anför Qvist Stenbeck. Barn och ungdomar behöver vuxna, och det är i de flesta fall bäst att växa upp i sitt eget hem hos sina föräldrar, skriver hon.
Elisabet Näsman från Uppsala beskriver en etablerad maktstruktur vid internatskolorna med pennalism i form av våld och sexuella övergrepp. Hon ifrågasätter hur föräldrar kan tro att det gynnar barnens karriärer att utsätta dem för den miljön, särskilt för barn som saknar sina föräldrar på plats på grund av utlandsuppdrag.
Näsman pekar på att svenskt näringsliv med framgång har lämnat idén om auktoritärt styre till förmån för det Hans Zetterberg kallat det osynliga kontraktet, som bygger på ömsesidig respekt, uppskattning och lojalitet. Inte heller försvaret bygger numera enbart på blind lydnad utan på eget ansvar och initiativförmåga hos soldaterna, skriver hon och hänvisar till Ukraina som exempel. Mats-Anders Ekberg driver samma linje och kräver att elitskolorna läggs ner.
Rysslands krigföring benämns som terrorism
Jan Emmerberg argumenterar i sin insändare för att Rysslands invasion av Ukraina 2022, som president Vladimir Putin benämnde en specialoperation, i praktiken utgör terrorism. Han räknar upp massavrättningar av civila, våldtäkter och tortyr i bland annat Butja, samt upprepade bombningar av civila mål som bussar, persontåg, sjukhus och energianläggningar i Kiev och andra städer.
Emmerberg menar att utvecklingen sedan invasionen visar att Putin var medveten om att det som skulle drabba Ukraina inte var ett konventionellt krig enligt västerländsk definition. Han uppmanar läsarna att inte längre blunda för att Kremls agerande är gränslöst.
Päivi Rissanen från Södertälje drar i en kommentar till en tidigare insändare en parallell mellan TV-serien Babylon Berlin och samtiden, och ser särskilt paralleller mellan seriens miljardär med raketforskning och Elon Musk. Hon menar att hotet från teknokratisk maktkoncentration är globalt snarare än nationellt.
Medborgardebatten som demokratisk indikator
Insändarsviten illustrerar hur medborgare själva formulerar både problem och lösningar i en situation där de institutionella processerna tar tid. Debatten om regeringsbildningen pågår även i riksdagens start, där medborgardebatten om regeringsbildning, säkerhet och klimatpolitik