Sinande oljereserver och Hormuzsundet: Analys av systemrisken
Global efterfrågan och försörjningsbegränsningar
Den globala oljeförbrukningen uppgår till drygt 100 miljoner fat per dygn. Sedan den 28 februari har blockaden av Hormuzsundet reducerat detta flöde med motsvarande två sextondelar av den dagliga konsumtionen. Flera asiatiska länder, däribland Filippinerna, Indonesien, Bangladesh och Sri Lanka, har redan tvingats införa bränsleransonering i form av fyradagarsveckor och köpgränser. Samtidigt har oljepriserna nästan fördubblats, tillgången på flygbränsle stramas åt och Internationella valutafonden (IMF) har justerat ner sin tillväxtprognos.
Internationella energiorganet (IEA) har bedömt att situationen utgör det största hotet mot energisäkerheten någonsin. Trots detta har de akuta konsekvenserna hittills dämpats av alternativa fraktrutter från Mellanöstern samt en viss produktionsökning från andra regioner. Den primära stabiliserande faktorn är emellertid att världen för närvarande förbrukar sina oljelager.
Strategiska reserver och operativa trösklar
Uttaget av lager sker från flera nivåer: flytande lagring på tankfartyg, kommersiella landlager vid raffinaderier, samt de strategiska petroleumreserverna i OECD-länderna och Kina. Sammantaget kompenserar dessa reserver för en betydande del av det dagliga globala behovet. Dessa volymer minskar dock snabbt.
Det akuta problemet är inte en total brist på råolja, utan risken för att systemet sjunker under den operativa miniminivån som krävs för att upprätthålla cirkulationen. Det globala oljesystemet kräver en minsta driftsnivå för att fungera. Rörledningar behöver tryck för att flytta produkten, och raffinaderier kräver ett jämnt inflöde. Om lagren sjunker under denna kritiska nivå måste industriella processer skalas ner eller stängas helt, vilket kan leda till systemiska störningar i den globala ekonomin.
Marknadsmekanismer och geopolitiska risker
Analysinstitut och marknadsaktörer pekar på att kritiska brytpunkter kan nås inom en snar framtid. Gunvors forskningschef har indikerat juni som en tydlig brytpunkt, medan JP Morgan förutser operativ stress i början av juni och ett operativt golv i september. Enligt Jeff Currie, tidigare chef för råvaruanalysen på Goldman Sachs, kan de amerikanska lagren nå denna nivå redan i juli. Det finns en pågående diskussion inom sektorn om huruvida terminsmarknaderna har prissatt dessa risker på ett korrekt sätt.
En förklaring till marknadens agerande kan vara förlitan på diplomatiska lösningar via den amerikanska administrationen. Det finns dock en risk för att detta är en felkalkyl. Trycket på den amerikanska regeringen ökar ju längre det diplomatiska dödläget med Iran varar. Samtidigt har israeliska och amerikanska myndigheter gjort uttalanden och förberedelser som indikerar en fortsatt eller eskalerad konfliktnivå.
Även i händelse av en fullständig lösning på konflikten kvarstår betydande logistiska utmaningar. Farten på fullastade tankfartyg är begränsad till cirka 22 kilometer i timmen. Fartyg som normalt trafikerar Persiska viken har redan omdirigerats för att hämta olja från andra regioner. En normalisering av försörjningskedjan beräknas därför ta minst två till tre månader. För varje dag som blockaden och osäkerheten kvarstår, ökar risken för att den globala ekonomin når de operativa gränserna för oljeförsörjningen.