Medan flera av världens största konstgallerier tvingas nedlägga eller kraftigt minska sina verksamheter under 2026 etablerar sig samtidigt en ny generation små gallerier i Sverige och övriga Norden. Den nordiska närvaron på konstmässan Liste i Basel var i juni i år den största på mer än 20 år, rapporterar Dagens Nyheter.
Bakom utvecklingen ligger enligt branschaktörer en kombination av lägre fasta kostnader, internationella nätverk och inte minst svenska och nordiska stödsystem: offentliga konstinköp från regioner och kommuner, enprocentsregeln vid nybyggnation samt statliga bidrag via bland annat Kulturrådet.
Megagallerierna skär ner
Den 3 juni tillkännagav Marc Glimcher, vd för ett av världens ledande gallerier för samtidskonst, Pace, en omfattande omstrukturering i The New York Times. Företaget skulle skära ner på 50 konstnärer och lika många tjänster, eftersom den traditionella affärsmodellen för megagallerier enligt Glimcher inte längre fungerar.
Nedskärningarna följer en rad nedläggningar. Stephen Friedman stängde runt årsskiftet, först i New York och sedan i London. Innan dess hade gallerier som Clearing, Blum, Venus over Manhattan och Kasmin lagts ner, eller som Clearings grundare Olivier Babin uttryckte det i The Art Newspaper, blivit krossade av overheadkostnaderna: ökade hyror och fraktkostnader, dyra konstmässor och förändrade samlarmönster.
Parallell tillväxt i Norden
Samtidigt har ett antal unga nordiska gallerier etablerat sig, och flera av dem har redan en internationell verksamhet. Sara Berner Bengtsson, chef för svenska konstmässan Market, har noterat att en yngre galleristgeneration växer parallellt med att stora internationella gallerier lägger ner.
Hon räknar upp svenska Beau Travail och Coulisse, danska Matteo Cantarella och Palace enterprise, norska Femtensesse och Christian Torp samt finska Pitted dates som exempel. Galleristerna har ofta internationella bakgrunder och visar i flera fall mer konceptuell konst än etablerade aktörer.
Små lokaler, lägre kostnader
Ett av gallerierna är 40 kvadratmeter stora Palace enterprise i Köpenhamn, som drivs av Gitte Skjødt Madsen och Sarah Lærke Pedersen. Skjødt Madsen skriver via mejl att en liten lokal är flexibel och inte kräver en stor budget.
Små utställningar är enligt henne inte mindre ambitiösa, men kräver färre verk, vilket ger lägre kostnader för frakt, lagring och hantering. Utmaningen är att galleriet inte alltid kan ställa ut allt som förtjänar uppmärksamhet. Palace enterprise har under året medverkat på Liste i Basel, Frieze i London, Market i Stockholm och Chart i Köpenhamn.
Stockholmsbaserade Coulisse gallery grundades 2022 av polacken Filip Zięciak, som driver det tillsammans med Jeanette Gunnarsson.
Vi startade i ekonomiskt krisiga tider, så vi har alltid behövt förvalta och tänka till kring de pengar vi har, säger Zięciak.
Konstnärerna söker trygga relationer
I spåren av nedläggningarna har Zięciak märkt en förändring i vad konstnärer värderar hos sina gallerister. Efter pandemin gick försäljningen fortfarande bra, och både Clearing och Stephen Friedman öppnade 2023 i nya, mycket dyra lokaler.
Nu när det ekonomiska läget är annorlunda söker många konstnärer hellre trygga och meningsfulla relationer hos mindre gallerier än hos stora verksamheter där de saknar insyn i ekonomin, säger han.
Nikola Dietrich, konstnärlig ledare för Liste i Basel, bekräftar i en videointervju att galleriscenen befinner sig i en omstöpningsfas. Många stora gallerier har satsat för mycket och dras nu med enorma kostnader, samtidigt som flera små gallerier, till exempel i London, startar och snabbt börjar arbeta internationellt.
Offentliga stöd gör skillnad för den svenska marknaden
Frågan varför så många väljer att etablera sig i Sverige och Norden trots hetare marknader i Warszawa och Seoul har flera svar. Zięciak och Gunnarsson pekar på mentaliteten: de frågor deras konstnärer arbetar med, som mångfald, könstillhörighet och miljö, anses viktiga här. De nämner också en respektfull kultur bland galleristerna och lägre kostnader än i London eller Paris.
De svenska trygghetssystemen spelar roll, liksom de offentliga inköpen. Sara Berner Bengtsson framhåller att Market noterat en stark offentlig inköpskraft från regioner och kommuner. Även enprocentsregeln, som innebär att 1 procent av budgeten vid ny- och ombyggnation läggs på konstnärlig gestaltning, gör den nordiska marknaden mer motståndskraftig. Nordiska gallerister kan dessutom söka statliga stöd från svenska Kulturrådet och norska OCA för mässdeltagande.
Det är ett exempel på hur kulturstödet fungerar som stabilisator när de internationella marknaderna sviktar, i linje med den roll som offentlig sektor ofta spelar i svensk ekonomisk politik, en dynamik som också diskuteras i riksdagens aktuella politikdebatt.
Spirande marknader i Seoul och Warszawa
På den i övrigt tröga konstmarknaden finns undantag. Jeanette Gunnarsson deltog nyligen i Frieze Seoul och beskriver en stark ung samlargemenskap som köper från både stora och små gallerier. Nikola Dietrich bekräftar bilden av den sydkoreanska scenen, som inkluderar flera nybyggda museer och företag som stöttar konstnärerna.
I Polen är konstsamlande relativt nytt och betraktas som trendigt, enligt Zięciak. Han menar att Sverige skulle tjäna på en liknande entusiasm bland yngre samlare.
Historien kan upprepa sig
Hur de unga nordiska gallerierna klarar sig i den tuffare ekonomiska verkligheten återstår att se, men större flexibilitet och färre fasta kostnader är en grund. Berner Bengtsson påpekar att en medverkan på Liste i sig signalerar potential.
Mellan 1997 och 2001 skedde en liknande boom av nordiska gallerier på mässan, med danska Nils Staerk och Nicolai Wallner, norska Standard (Oslo) samt svenska Andréhn Schiptjenko och Magnus Karlsson. De är i dag ledande nordiska gallerier, och flera av konstnärerna de visade då har blivit världskända, säger hon.
För Coulisse, som i år medverkade på Liste för fjärde gången, växer marknaden successivt. Kundgruppen växer och galleriet säljer alltmer konst internationellt, enligt Gunnarsson, som menar att mindre aktörer lättare kan anpassa sig när svårigheter uppstår.
Vanliga frågor
Varför lägger stora konstgallerier ner?
Enligt Dagens Nyheter handlar det om ökade hyror och fraktkostnader, dyra konstmässor, en svag konstmarknad och förändrade samlarmönster. Pace skar i juni 2026 ner på 50 konstnärer och lika många anställda.
Vilka offentliga stöd gäller för nordiska gallerier?
Regioner och kommuner gör offentliga konstinköp, enprocentsregeln finansierar konstnärlig gestaltning vid nybyggnation, och gallerister kan söka statliga bidrag från bland annat Kulturrådet i Sverige och OCA i Norge för mässdeltagande.
Vad är Liste i Basel?
Liste är en prestigefylld konstmässa som startades 1996 för att ge yngre gallerier och oetablerade konstnärer en internationell plattform. Den nordiska närvaron var 2026 den största på över 20 år.