Cybersäkerhet måste i högre grad handla om att begränsa konsekvenserna av ett intrång, inte bara om att förhindra det. Det budskapet för fram Thomas Öberg, Principal Architect Cybersecurity på IT-partnern itm8, i en analys som Di.se rapporterat om den 17 november 2026.
Bakgrunden är att samhällskritiska verksamheter blir allt mer beroende av sammankopplade digitala system. Ett angrepp mot en del av infrastrukturen kan därmed få konsekvenser för helt andra delar, vilket ställer nya krav på hur motståndskraften byggs upp.
AI-svärmar: ett växande hot mot samhällsviktiga system
AI används redan i dag för att göra cyberangrepp effektivare och nätfiske mer övertygande. Thomas Öberg pekar dock på en framtida hotbild som han menar är mer långtgående: AI-svärmar, det vill säga tusentals AI-agenter som samarbetar för att identifiera sårbarheter och angripa företag, myndigheter och samhällskritiska system. I händerna på statsstödda aktörer skulle tekniken kunna användas mot hela länder, enligt Öberg.
En svärm av agenter som letar svagheter parallellt innebär att skyddsåtgärder som bygger på att angriparen inte hittar in inte längre räcker, anser han.
Vi behöver kunna begränsa ett angrepp till den del av nätet som drabbas. Människor måste kunna använda BankID eller betala med kort i mataffären trots att andra delar är under attack.
För samhällskritisk infrastruktur, där tjänster som el, vatten och betalningar måste fungera dygnet runt, blir frågan om isolering av angrepp central. Det gäller inte minst i en tid då hotbilden mot europeiska länder präglas av statsstödda aktörer och geopoliticalt driven cyberspionage.
Vad är digitala brandceller?
Enligt Thomas Öberg är digitala brandceller en viktig del av lösningen. Principen bygger på att digital infrastruktur delas upp i mer avgränsade delar, så att ett angrepp kan isoleras innan det sprider sig vidare mellan system.
Principen liknar brandceller i en byggnad: de begränsar spridning vid en brand. Digitala brandceller skulle på motsvarande sätt kunna hindra ett cyberangrepp från att sprida sig mellan system och slå ut fler samhällsviktiga tjänster.
Tanken kan tillämpas även på samhällsnivå. Genom att dela upp internet i mer avgränsade delar skulle viktiga funktioner kunna fortsätta fungera även när andra delar angrips. För att dra gränserna rätt krävs dock kunskap om hur systemen hänger ihop, påpekar Öberg.
NIS2 räcker inte, enligt itm8
EU:s direktiv NIS2 skärper kraven på cybersäkerhet för kritiska verksamheter i medlemsstaterna. Thomas Öberg menar dock att regelverket i sig inte skapar den motståndskraft som behövs.
Jag ser inte att NIS2 hittills har gett den effekt som behövs för att skydda kritisk infrastruktur mot cyberangrepp. I slutändan handlar det om att människor ska ha el och vatten och kunna betala för sin mat. Det är den motståndskraften vi behöver bygga.
Perspektivet är relevant för svensk del, där en stor andel av samhällskritiska tjänster drivs av privata aktörer under myndighets tillsyn. Frånvaron av senare års stora intrång har gjort att det inte finns utrymme för att vänta, snarare tvärtom. Att omsätta säkerhetskrav i praktisk beredskap kräver att organisationer kartlägger sina ömsesidiga beroenden och planerar för hur kritiska funktioner ska hållas igång vid ett angrepp, enligt Öberg.
Arbetet måste dessutom börja innan ett angrepp inträffar. Ett intrång kan inte alltid stoppas, däremot kan dess spridning och konsekvenser begränsas om systemen är rätt uppbyggda.
Från regelverk till praktisk beredskap
Bild: texten pekar på tre steg i arbetet med digital motståndskraft:
- Kartlägga hur digitala system är beroende av varandra, både internt och mellan organisationer.
- Identifiera vilka funktioner som måste kunna fungera under pågående angrepp, exempelvis betalningar och samhällsviktiga tjänster.
- Dela upp infrastrukturen i avgränsade delar, digitala brandceller, så att angrepp kan isoleras.
För myndigheter och samhällskritiska aktörer handlar det om att gå från formella säkerhetskrav till verklig motståndskraft. Det är den linje som itm8 driver, och som sannolikt kommer att prövas hårt när AI-svärmarna blir verklighet.
Vanliga frågor
Vad är en AI-svärm i cybersäkerhetssammanhang?
En AI-svärm består av tusentals AI-agenter som samarbetar för att identifiera sårbarheter och angripa digitala system. Thomas Öberg på itm8 menar att tekniken kan användas av statsstödda aktörer mot hela länder.
Vad är digitala brandceller?
Digitala brandceller innebär att digital infrastruktur delas upp i avgränsade delar, likt brandceller i en byggnad, så att ett cyberangrepp kan isoleras innan det sprider sig mellan system.
Räcker NIS2 för att skydda kritisk infrastruktur?
Enligt Thomas Öberg på itm8 har NIS2 hittills inte gett den effekt som behövs. Regelverk måste kombineras med praktisk beredskap och kartläggning av beroenden mellan system.
