Bankernas makt över penningutgivningen kräver politisk strategi

Bankernas miljardvinster har under valrörelsen varit föremål för intensiv debatt. Enligt en analys från tre utredare inom penning- och betalningsområdet är vinsterna emellertid endast ett symptom på en mer grundläggande samhällsutmaning: bankernas privilegierade ställning som utgivare av pengar, skyddade av staten. Utan strukturella reformer kan en fungerande marknad inte uppnås.

Bankernas systemviktiga roll och samhällskostnader

Banker är inte vanliga företag. De har tilldelats kontroll över en central samhällelig infrastruktur, nämligen penningmängden och betalningssystemet. Genom att skapa och distribuera Sveriges penningmängd digitalt samt kontrollera betalningsinfrastrukturen har bankerna blivit systemviktiga. Detta innebär att de vid kriser måste räddas med skattemedel och åtnjuter både explicita och implicita statliga garantier och subventioner.

Enligt Statistiska centralbyrån uppgick bank-, kredit- och värdepappersbolagens intäkter under de senaste fyra åren till 1 650 miljarder kronor, motsvarande över 150 000 kronor per svensk invånare. Svenska hushåll och företag betalar i genomsnitt över en fjärdedel av sina intäkter i räntor och amorteringar, enligt Bank of International Settlements. Samtidigt har kundnöjdheten sjunkit under 15 år, kontanthanteringen och personlig service har minskat, och cirka 50 000 personer får årligen sina bankkonton uppsagda. Enligt betalningsutredningen har mellan en halv och en miljon människor svårt att klara basala betalningar.

Riksdagspartiernas förslag i tre kategorier

En kartläggning av riksdagspartiernas positioner visar tre huvudsakliga inriktningar:

• Individuellt ansvar: Kristdemokraterna hänvisar till konsumenternas tröghet, Liberalerna vill värna amorteringskulturen, och Sverigedemokraterna föreslår stärkt privatekonomisk kunskap. Moderaterna och Centerpartiet vill underlätta byte av bank. Dessa förslag adresserar dock inte de systemiska fördelarna för bankerna.
• Skatter och reglering: Oppositionen föreslår bankskatt, och Vänsterpartiet vill skärpa kapitalkraven. Risken finns att kostnaderna övervältras på kunderna genom högre räntor och avgifter. Regeringens reglering av snabblåneföretag har också kritiserats för att gynna storbankerna genom att begränsa konkurrens från nya aktörer.
• Statligt ägande via SBAB: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill stärka SBAB med lägre avkastningskrav och mandat att pressa priser. En statlig storbank kan dock försämra konkurrensen genom att tränga undan mindre banker och FinTech-företag, samt väcker frågor om skattefinansierade subventioner till hushåll med SBAB-lån.

E-kronan som ett strukturellt reformverktyg

Efter tio års utredningar har Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet tagit ställning för att Riksbanken ska ge ut en e-krona. En statligt utgiven digital valuta skulle minska samhällets beroende av privata bankpengar och säkerställa betalningsförmågan vid kriser eller krig, även om storbankerna fallerar. Detta minskar behovet av att rädda banker för att upprätthålla betalningssystemet och därmed behovet av omfattande reglering.

Med en e-krona kan Riksbanken tillhandahålla en offentlig betalningsinfrastruktur med kontanter och digitala kronor. Banker och FinTech-företag kan då konkurrera om kundservice, sparande och andra finansiella tjänster på en gemensam grund. Storbankernas stordriftsfördelar och privilegier skulle minska, vilket skapar en mer jämlik konkurrenssituation.

Lägre skuldsättning genom statliga pengar

Statligt utgivna pengar skulle också kunna minska den totala skuldsättningen. Hela penningmängden på 4 000 miljarder kronor behöver inte lånas in av privata banker till räntekostnader. Miljöpartiet har noterat att staten skulle kunna skapa och distribuera en större andel av penningmängden som e-kronor och kontanter utan att hushåll och företag behöver skuldsätta sig, exempelvis genom direktutdelning eller investeringar.

Slutsats: Bankernas särställning måste upphöra

Debatten om bankvinsterna är välkommen, men en fungerande marknad förutsätter att bankernas privilegierade ställning som penningutgivare upphör. Detta är en fråga om demokratins funktionssätt. E-kronan och kontanterna utgör verktyg för att återföra kontrollen över penningmängden till samhället.

Analysen är författad av Samuel Färdow Kazen, utredare vid Positiva Pengar, Björn Eriksson, ordförande för Kontantupproret, och Markus Alin, vd och grundare av Sharpfin AB.