David Wiberg om Roy Anderssons film som förändrade hans scenkonst

I en personlig betraktelse i DN Kultur berättar komikern och skådespelaren David Wiberg om hur Roy Anderssons debutfilm 'En kärlekshistoria' från 1970 blev en avgörande inspiration för hans arbete med karaktären Linnea. Wiberg, som var medlem i humorkollektivet Varanteatern, beskriver hur filmen gav honom modet att utveckla en ny, nedtonad och naturalistisk typ av komik.

En film som gav nytt perspektiv

Wiberg såg filmen första gången när han var strax under trettio, i slutet av sommaren och i en relation som höll på att ta slut. Han befann sig i ett tillstånd av frustration och desillusion efter Varanteaterns sommarturné Kalasturnén, där tempot var högt och humorn var publikfriande. Han längtade efter nyanser och subtiliteter, och det var i detta tillstånd han såg filmen.

Redan under den inledande scenen, där en medelålders man sitter med en telefonlur utan att säga någonting, förstod Wiberg att filmen handlade om något helt annat än vad han förväntat sig. Han beskriver en stark lyckokänsla som spred sig i kroppen, en känsla som han menar är central för storartad humor.

Inspiration till en ny typ av komik

Wiberg inspirerades av filmens specifika och trovärdiga detaljer, som när Annika trär en korg över huvudet. Han bestämde sig för att en gång i livet stå ensam på en scen som Linnea, en karaktär han utvecklat under Varanteaterns tid. Han ville göra en hypernaturalistisk och nedtonad typ av komiskt människoporträtt, inspirerat av Ann-Sofie Kylins och Rolf Sohlmans finstämda spel.

Mask och kostym skulle vara så trovärdig som möjligt, och han använde en mygga för att kunna prata väldigt tyst. Detta påverkade texten, som han till stor del improviserade fram i en blackbox på Teater Scenario på Kungsholmen.

Från scen till litteratur

Föreställningen 'Svart tulpan' blev i slutändan ganska skämt-tät, men en dörr till en ny typ av språk och uttryck öppnades. Detta utvecklades i den uppföljande monologen 'Dagboksanteckningar från ett källarhål', som så småningom omarbetades till en ungdomsroman med samma namn. Även i romanen finns spår från Roy Anderssons film, med ett självupptaget tonårsjag som omges av ointressanta vuxna.

Vad är Roy Anderssons 'En kärlekshistoria'?

'En kärlekshistoria' är Roy Anderssons debutfilm från 1970. Filmen skildrar tonåringarna Pär och Annika som träffas och blir tillsammans, mot en fond av en desillusionerad vuxenvärld. Filmen är känd för sin nedtonade och naturalistiska stil, med scener som präglas av tystnad och subtila detaljer.

Vad är Varanteatern?

Varanteatern var ett svenskt humorkollektiv som var aktivt under 2000-talet. Kollektivet gjorde sig känt för sina festivalturnéer och musikaliska inslag i föreställningarna. David Wiberg var en av medlemmarna och utvecklade karaktären Linnea under kollektivets tid.

Hur påverkade filmen David Wibergs karriär?

Filmen gav Wiberg modet att utveckla en ny typ av komik, som senare ledde till monologer och en ungdomsroman. Den inspirerade honom att arbeta med nedtonad humor och naturalistiska karaktärer, vilket blev en viktig del av hans konstnärliga uttryck.