Linjediagrammens dolda makt över ekonomisk politik

Ekonomiska linjediagram finns överallt i dagens samhälle: i bankappar, dagstidningar och statliga utredningar. De visar allt från statsskulden till saldot på privata sparkonton som kurvor på väg upp eller ner. Men dessa diagram är varken neutrala eller eviga. De har en historia som format vår syn på ekonomi, tid och tillväxt.

Vad är ett ekonomiskt linjediagram?

Det första ekonomiska linjediagrammet skapades av den skotske ingenjören William Playfair år 1786. Han publicerade en kommersiell atlas med diagram över handelsbalansen mellan England och andra länder. Här fixerades grundformen med tiden på en horisontell axel och det ekonomiska värdet på en vertikal. Mellan dem löpte två kurvor som representerade export och import.

Playfair var övertygad om att hans uppfinning skulle revolutionera nationalekonomin. Ändå dröjde det nästan hundra år innan linjediagrammet fick brett genomslag bland ekonomer. Först mot 1800-talets slut ökade intresset.

Hur påverkar linjediagram vår tidsuppfattning?

Linjediagrammet fungerar som en tidsteknologi, liknande klockor och kalendrar. Det genererar och upprätthåller specifika tidsförståelser. De flesta linjediagram är fortfarande begränsade till några få decennier, vilket antyder att korta tidsskalor är särskilt relevanta. De placerar tiden på en horisontell axel, med dåtiden till vänster, nutiden till höger och framtiden dold bortom bildens ytterkant.

Detta uppmuntrar betraktaren att tänka på tiden som linjär och irreversibel: obönhörligen på väg framåt, bort från ett oåterkalleligt förflutet, mot en ännu obestämd morgondag.

Varför är linjediagrammen problematiska för klimatpolitiken?

Eftersom linjediagrammen representerar ekonomisk expansion som en uppåtgående kurva har de bidragit till att normalisera föreställningen om tillväxt som den historiska utvecklingens överordnade mål. Kurvan abstraherar och säger något om rörelsens riktning, men utelämnar dess materiella förutsättningar och följder.

I klimatkrisens tidevarv finns det skäl att ompröva sådana antaganden. Klimatförändringarnas orsaker och konsekvenser sträcker sig över mycket långa tidsskalor, vilket gör det otillräckligt att tänka i kvartalsrapporter och konjunkturprognoser. Den ansedde nationalekonomen Nicholas Stern påstår att hans kollegor är på väg att svika mänskligheten eftersom de inte tar klimatkrisen på tillräckligt allvar.

Vilka alternativ finns till linjediagrammen?

Poängen är inte att alla linjediagram är farliga. De kan tjäna viktiga syften. Men de är inte neutrala fönster mot verkligheten, utan instrument som styr och ibland låser fast blicken. De belyser vissa saker och samband, men fördunklar ofrånkomligen andra.

I dag behöver vi verktyg som bättre synliggör större samband: mellan priser, produktion och konsumtion, men också avfallen, utsläppen, kropparna och landskapen som varje kurva redan är inskriven i. Genom att placera tiden längst en horisontell axel uppmuntrar samma diagram oss att betrakta det förgångna som frånvarande och framtiden som obestämd. I dag behöver vi instrument som i stället tydliggör det förflutnas kvarvaro i nuet och nuets framtida fortlevnad.

Vad kan vi lära av linjediagrammens historia?

Det ekonomiska linjediagrammets historia visar att människan uppfunnit ekonomin och att tiden själv har ett förflutet, präglat av människoskapade tidsteknologier. Den insikten gör det möjligt att rucka på det till synes självklara och omförhandla såväl ekonomins omfång som tidens natur.