Ny studie förklarar varför män oftare går in i väggen
En omfattande analys av över 850 000 löptider från Berlin Marathon visar att män har dubbelt så stor risk som kvinnor att drabbas av kraftig fartförlust under loppets andra hälft. Skillnaderna förklaras av både fysiologiska förutsättningar och strategiska val, där kvinnors bättre glykogenhantering och jämnare tempoval ger en högre prestationsstabilitet.
Hur skiljer sig tempot mellan könen under ett maraton?
Forskare har granskat löptider från Berlin Marathon mellan 1999 och 2025. Datamaterialet omfattar över 850 000 fullföljda lopp, varav 76 procent utgjordes av män i åldern 35 till 49 år. Analysen, som är publicerad i tidskriften Scientific Reports, belyser tydliga mönster i hur män och kvinnor fördelar sin energi över de drygt 42 kilometerna.
Studien visar att män i betydligt högre grad håller ett ojämnt tempo. Drygt hälften, 52 procent, av kvinnorna saknade tydliga bromspunkter under loppet. Motsvarande andel för män var 36 procent. Under de avslutande fem kilometrarna tappade männen i genomsnitt 18 procent i fart, jämfört med 13 procent för kvinnorna.
Varför ökar risken för män att gå in i väggen?
Definitionen av att gå in i väggen är i studien kopplad till en fartsänkning på minst 20 procent under den andra halvan av loppet. Männen löpte dubbelt så stor risk att drabbas av detta. Bland löpare som gick i mål under tre timmar var risken sex gånger högre för män.
Marcus Moberg, docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), förklarar skillnaderna med psykologiska och strategiska faktorer.
Män har generellt en övertro på sin förmåga och tror att de klarar det. Kvinnor har en mer ödmjuk inställning, har oftare en högre prestationsförmåga än de tror, och de följer sin plan.
Han tillägger att män ofta har en aggressivare inställning och lägre konsekvenstänk i början av loppet, vilket får negativa konsekvenser för energihushållningen senare under distansen.
Vilka fysiologiska faktorer påverkar uthålligheten?
Utöver de strategiska aspekterna pekar forskningen på avgörande fysiologiska skillnader. Kvinnor bevarar sina glykogennivåer bättre under långvarig ansträngning. Glykogen utgör den lagrade formen av energikällan glukos. Kvinnor har också en större andel långsamma typ 1-muskelfibrer, vilka är mer lämpade för uthållighetsidrott än de snabbare och mer explosiva muskelfibrerna som män generellt har mer av.
Mäns generellt större muskelmassa på överkroppen innebär en högre viktbörda under loppet. Detta sliter hårdare på underkroppens muskulatur och medför en högre energiförbrukning. Kvinnors muskulatur är å andra sidan effektivare på att förbränna fett, vilket hjälper dem att spara på kolhydraterna och därmed upprätthålla en jämn hastighet utan att drabbas av akut energibrist.
Hur kan löpare undvika att gå in i väggen?
För att minimera risken för kraftig fartförlust betonar Marcus Moberg vikten av adekvat förberedelse. Kroppen måste tolerera och anpassa sig till den specifika distansen.
Knepet är att lägga in flera lugna och riktigt långa träningspass. Har man inga extrema tidsambitioner bör man därför lägga mer fokus på att just springa långt än att springa snabbt.
Vidare är det avgörande att inte överstiga det tränade tempot vid loppstart. Moberg rekommenderar också ett tidigt och kontinuerligt energiintag för att upprätthålla kolhydratnivåerna.
Vänta inte tills du har sprungit en mil, utan se till att få ett kontinuerligt intag av kolhydrater från början.
Vad betyder det att gå in i väggen?
I studien definieras begreppet som att löparens fart sjunker med minst 20 procent under loppets andra hälft, till följd av energibrist och muskeltrötthet.
Hur stor är risken att gå in i väggen för män?
Män har dubbelt så stor risk att drabbas av en fartförlust på över 20 procent under loppets andra hälft. Bånd de löpare som springer under tre timmar är risken sex gånger högre för män än för kvinnor.
Varför har kvinnor bättre uthållighet vid maraton?
Kvinnor har en större andel uthålliga typ 1-muskelfibrer, är bättre på att bevara glykogen och har en mer effektiv fettförbränning. De har också mindre överkroppsmuskelmassa att bära, vilket minskar den totala energiförbrukningen under loppet.