Barnfetma i Stockholm och behovet av folkhälsopolitik

Nya folkhälsodata från Region Stockholm belyser tydliga socioekonomiska skillnader i barnfetma mellan kommuner och stadsdelar. Statistiken visar att andelen fyraåringar med övervikt eller obesitas är mer än dubbelt så hög i Södertälje jämfört med Norra innerstan. För att vända utvecklingen krävs strukturella folkhälsopolitiska insatser, enligt forskning från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin.

Hur skiljer sig förekomsten av barnfetma åt i Stockholms län?

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES) inom Region Stockholm kartlägger kontinuerligt folkhälsan i länet. Deras statistik visar att drygt 15 procent av fyraåringarna i Södertälje har övervikt eller fetma. Motsvarande siffra för Norra innerstan är knappt 6 procent. På nationell nivå har fetma bland barn fyrdubblats under de senaste 30 åren, och övervikt har blivit dubbelt så vanligt. Den geografiska variationen i Stockholms län speglar underliggande socioekonomiska skillnader.

Vilken roll spelar socioekonomiska faktorer för barns vikt?

Forskning visar ett starkt samband mellan barnfetma och föräldrarnas utbildningsnivå, inkomst samt ursprung. Barnfetma är vanligare i områden där många föräldrar har kortare utbildning, låga inkomster och är födda utanför Norden. Liselotte Schäfer Elinder, professor i folkhälsa vid Karolinska institutet och verksam vid CES, bekräftar att detta är ett internationellt fenomen i medel- och höginkomstländer.

Kopplingen är stark.

En nyckelfaktor är hälsolitteracitet, det vill säga kunskap om hälsofrämjande och förebyggande faktorer.

Det handlar till stor del om hur mycket kunskap du har om hälsofrämjande och förebyggande faktorer, och om du har råd att köpa bra mat. Alla känner inte till att man bör äta mycket fullkorn, frukt och grönt och undvika socker, eller vet vad nyckelhålsmärkning står för.

Är brist på fysisk rörelse huvudorsaken till övervikt?

Enligt Liselotte Schäfer Elinder kan övervikt inte främst förklaras med brist på rörelse. Problemet är relaterat till ett stort utbud och högt intag av energität och näringsfattig mat. Viss forskning visar till och med att barn från familjer med kort utbildning och utomnordiskt ursprung rör sig mer än andra barn, samtidigt som de oftare konsumerar ohälsosamma livsmedel.

Vid fyra års ålder är övervikt och obesitas något vanligare bland flickor. I tioårsåldern skiftar dock mönstret, och pojkar får en högre förekomst som sedan består upp i åldrarna. En tänkbar förklaring är småpojkars högre aktivitetsnivå samt flickors ökade medvetenhet om kroppsideal i tonåren, medan pojkar i högre grad fortsätter med större portioner och mer ohälsosamma produkter.

Vilka folkhälsopolitiska åtgärder rekommenderas?

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska barn under 12 år med ohälsosamma levnadsvanor erbjudas familjestödsprogram. Ett exempel är programmet En frisk skolstart, som ges inom elevhälsan i bland annat Södertälje. Liselotte Schäfer Elinder betonar dock att föräldrar inte kan bära ansvaret ensamma. Strukturella politiska beslut är nödvändiga.

Nej, föräldrarna klarar inte det här ensamma, det behövs politiska beslut.

Bland de föreslagna åtgärderna finns:

• Sänkt moms på nyckelhålsmärkta varor.
• Höjd moms på ohälsosamma produkter.
• Skärpta regler för reklam för ohälsosam mat och dryck, särskilt i kollektivtrafik och sociala medier där barn exponeras.

Norge och flera andra länder har redan förbjudit reklam för ohälsosamma livsmedel riktad till barn. Forskare och folkhälsoprofiler ser detta som en möjlig väg även för Sverige.

Trots att underlag för nationella handlingsplaner har tagits fram, har ännu ingen fullskalig politisk implementering skett. Med stigande vårdkostnader för obesitasrelaterade sjukdomar som typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom och cancer, framhålls förebyggande arbete som mer kostnadseffektivt än att förlita sig på obesitasläkemedel.

Varför varierar barnfetman mellan olika stadsdelar i Stockholm?

Variationen beror på socioekonomiska faktorer, inklusive föräldrarnas inkomst, utbildningsnivå och ursprung. Områden med lägre inkomster och kortare utbildning uppvisar högre förekomst av barnfetma, vilket delvis förklaras av lägre hälsolitteracitet och ekonomiska begränsningar vid matval.

Vilka politiska åtgärder föreslås för att minska barnfetman?

Forskare och folkhälsomyndigheter föreslår skattepolitiska justeringar som sänkt moms på nyckelhålsmärkta varor och höjd moms på ohälsosamma produkter. Dessutom efterlyses skärpta regler och förbud mot marknadsföring av ohälsosamma livsmedel riktad till barn, i linje med internationella exempel som Norge.

Är obesitasläkemedel en hållbar lösning för samhället?

Enligt folkhälsoforskning är obesitasläkemedel dyra för samhället och adresserar inte de underliggande orsakerna. Förebyggande folkhälsopolitiska insatser bedöms som betydligt mer kostnadseffektiva för att hantera utmaningen långsiktigt.