Tor och Ulrika, båda bosatta i Gustavsberg på Värmdö, fyller 100 år med några månaders mellanrum och firar samtidigt 80 år som par. Paret träffades 1946 på Skansens dansbana i Stockholm och har sedan dess levt genom efterkrigstidens samhällsomvandling, från välfärdsstatens uppbyggnad till dagens digitaliserade vardag, rapporterar Dagens Nyheter.
Att två makar i ett hushåll båda når 100-årsåldern är ovanligt. Enligt statistik från SCB är antalet hundradingar i Sverige cirka 1 000, och andelen som lever kvar tillsammans i hög ålder är betydligt lägre. Paret Tor och Ulrika hör därmed till en liten grupp som både uppnått hög ålder och bevarat sin samlevnad under åtta decennier.
Från dansbana till äktenskap
Ulrika och Tor träffades på Skansen sommaren 1946. Tor, som var 19 år och en van boogie-woogie-dansare, bjorde upp Ulrika på dans.
”Det pirrade i magen”, säger Tor till Dagens Nyheter och skrattar åt minnet.
Ulrika minns att hon och hennes väninnor gått till dansbanan för att träffa pojkar. Efter några danser blev de snabbt ett par.
”Vi lärde känna varandra och sen var det klippt”, säger Ulrika.
Ett liv speglar samhällets förändring
parets historia följer närmast det svenska samhällets utveckling under efterkrigstiden. Tor utbildade sig till ingenjör och gjorde karriär inom försvaret. Ulrika arbetade som sekreterare på olika flygbolag men var tvungen att säga upp sig varje sommar eftersom daghemmen höll stängda under semesterperioden och hon tog hand om sonen Christer.
”Att mannen skulle ta hand om barnen existerade inte då”, säger Ulrika till Dagens Nyheter och beskriver därmed en arbetsmarknad som sedan dess förändrats genom föräldraförsäkring och utbyggd barnomsorg.
Paret har tillsammans upplevt bilens och flygets genombrott, den första bananbåten, charterresornas intåg och datorns utbredning. Tor beskriver hur han idag handlar all mat via datorn, en vardagspraktik som knappast var tänkbar när paret köpte sin första bil efter att de första semestrarna företagits på motorcykel, med sonen inklämd mellan föraren och bönpallen.
Självständigt boende utan hemtjänst
För fyra år sedan flyttade paret från villan i Danderyd till en fyrarummare i ett seniorhus i Gustavsberg, nära den 79-årige sonen Christer, barnbarnet Isadora och barnbarnsbarnen. I huset är de äldsta de boende, och de övriga pensionärerna är yngre än parets ende son.
”70-åringarna här som fortfarande kör bil, vi skulle kunna vara deras föräldrar”, säger Ulrika.
Paret har ingen hemtjänst. Tor lagar frukost varje morgon och ansvarar för städningen, medan Ulrika sköter det sociala umgänget med släkt och vänner. När Ulrika föreslog städhjälp efter att båda passerat 95 vägrade Tor, och ansvaret för hushållet ligger sedan dess på honom.
”Jag dammsuger och dammar en gång i veckan. Det funkar bra, det”, säger Tor.
Bilden av ett hundraårshotell utan kommunala insatser är i sig intressant ur välfärdspolitiskt perspektiv. I takt med att andelen äldre i befolkningen ökar pekar både Socialstyrelsen och Kommunal på behovet av utbyggd äldreomsorg, men många seniorer väljer, liksom Tor och Ulrika, självständiga boendeformer så länge hälsan tillåter.
Ömsesidigt beroende som livslinje
Vid 69 års ålder insjuknade Tor i svår leukemi och låg nära döden. Han överlevde, och beskriver själv viljan att få träffa hustrun som det som bar honom genom sjukdomen.
Hans ork har försämrats efter en hjärtinfarkt i våras och flera sjukhusvistelser. När Tor låg på sjukhus förlorade Ulrika sin inre kompass, enligt sonen Christer, som beskriver föräldrarnas ömsesidiga beroende.
”Den dagen den ena dör kommer det att bli väldigt svårt för den andra. De är så otroligt beroende av varandra”, säger Christer till Dagens Nyheter.
Ulrika talar öppet om döden som en del av vardagen i den här åldern.
”Man lär sig umgås även med de tankarna. Då blir man inte så överraskad och förskräckt när det väl är dags”, säger hon.
Tor är mer återhållsam när frågan gäller framtiden och undviker konstaterandet att man inte kan veta om man lever vid en viss tidpunkt.
Kärlekens hundra år
Paret talar inte gärna om kärlekslivet i detalj, men beskriver en samhörighet som vuxit sig starkare genom åren.
”Det bara finns där”, säger Tor.
”Om ena parten dör blir man halv”, säger Ulrika.
För Ulrika handlar ett långt äktenskap också om att anpassa sig, lära sig hur den andra fungerar och undvika onödiga konflikter. När det ändå blir bråk brukar Tor laga fläskpannkakor eller servera hembryggt kaffe för att blanda korten.
”Det funkar. Det finns så otroligt många sätt att visa kärlek på, bara en liten klapp eller något”, säger Ulrika.
Tor, som sålde parets bil vid 98 års ålder av säkerhetsskäl, håller körkortet giltigt till han fyller 108. Drömmen om en silverfärgad cabriolet lever kvar. Enligt Nvp fyller Tor 100 år i dag och Ulrika i januari, och paret firar 79 år som gifta.
Paret Tor och Ulrika representerar därmed en generation som byggt det moderna Sverige och som nu, i hög ålder, fortsätter att leva självständigt på egna villkor. Deras historia sträcker sig från dansbanan på Skansen 1946 till seniorhuset i Gustavsberg, och sönerna, barnbarnen och barnbarnsbarnen bor på gångavstånd.