Statlig språkvård: Så skapar Island och Frankrike nya fackord

Island och Frankrike tillämpar en aktiv statlig språkpolitik för att utveckla nationell fackterminologi och minska beroendet av engelska lånord. Medan Island förlitar sig på en kombination av folkligt deltagande och expertstyrda språknämnder, använder Frankrike lagstiftning och tvärvetenskapliga kommittéer. Den svenska modellen präglas istället av en organisk utveckling utan statlig styrning, vilket ibland medför utmaningar i form av ofullständig böjning av nya termer.

Hur fungerar Islands institutionella terminologiarbete?

På Island hanteras utvecklandet av ny terminologi av Árni Magnússon-institutet. Till skillnad från i Sverige och övriga Norden finns där särskilda språknämnder med experter som har till uppgift att föreslå nya isländska facktermer. Augusta Thorbergsdóttir är redaktör för terminologi och nyord vid institutet och tar emot förslagen från experterna.

Parallellt med det institutionella arbetet förekommer ett brett folkligt engagemang. På plattformen Nýyrdavefurinn föreslår och diskuterar allmänheten isländska översättningar av populära engelska termer. Regelbundet anordnas tävlingar för att frambringa hållbara ord för språkliga nymodigheter. De ord som får fäste i samhället dokumenteras och listas på ett sätt som liknar hur svenska Språkrådet presenterar sina nyordslistor.

Vilken roll spelar experter jämfört med allmänheten?

Under 1900-talet präglades Islands språkpolitik av en statsideologi om att hålla språket fritt från yttre påverkan. Denna politik har sedan dess mildrats, enligt Helga Hilmisdóttir, professor i svenska. Institutionerna styr numera inte hur medborgare talar och skriver, utan fungerar snarare som rådgivande aktörer som föreslår termer och väcker diskussion.

De termer som slutgiltigt tar plats i den isländska ordlistan är inte alltid de som experterna har tagit fram. Ett exempel är ordet för airbag, där experterna föreslog örekespúdi (säkerhetskudde). I stället var det folkliga förslaget loftpúdi (luftkudde) som etablerades i språket. På samma sätt föredrar patienter det internationella ordet endometrios framför läkarkårens föreslagna legslímuflakk (vandrande livmoderslemhinna), som upplevs som för konkret och obehagligt.

Vissa översättningar är dock okomplicerade när bildspråket överensstämmer. Engelskans drone har blivit dröni på isländska, motsvarande drönare på svenska, och att streama har blivit strejma. Mer komplexa begrepp som artificial intelligence har konstruerats som gervigreind, baserat på orden gervi (konstgjord) och greind (intelligens).

Hur skiljer sig den svenska språkpolitiken?

Den svenska språkutvecklingen är till sin natur en organisk process. Staten observerar förändringarna men styr inte terminologin. Detta har lett till att vissa lånord inte anpassas grammatiskt till det svenska systemet. Ett exempel är airbag, där det saknas en etablerad konsensus om hur ordet ska böjas i plural, det vill säga om formen ska vara airbagar eller airbags.

Vilka verktyg använder Frankrike för språkreglering?

I Frankrike bedrivs ett liknande institutionellt arbete som på Island, men med en starkare lagstiftning som grund. Systemet med statliga språknämnder tillkom på 1960-talet, ursprungligen som en del av efterkrigstidens industripolitik. De stora fransk-brittiska industriprojekten Airbus och Concorde gjorde det politiskt prioriterat att franska ingenjörer kunde få teknisk utbildning på franska.

Idag består systemet av ett par hundra volontärer fördelade på ett tiotal expertområden, såsom kärnkraft, medicin, it och dataspel. Dessa experter föreslår nya ord som rapporteras in till det franska kulturdepartementet. Departementet testar därefter termerna på ett tvärsnitt av den franska befolkningen för att utvärdera deras språkliga funktion. I genomsnitt produceras 250 nya franska fackord per år, och vilka termer som skapas speglar samhällsutvecklingen, från oljeutvinning på 1970-talet till ekologi och klimatkris idag.

Det franska verktyg som skiljer sig mest från den nordiska modellen är Toubon-lagen från 1994. Lagen stipulerar att den franska staten ska kommunicera på franska och att medborgare har rätt till undervisning, lagtexter och avtal på sitt eget språk. Detta genererar ett kontinuerligt behov av ny terminologi inom offentlig förvaltning.

Varför misslyckas vissa statliga nyord?

Även med starka institutionella ramverk är språket svårt att styra uppifrån. Både på Island och i Frankrike händer det att experternas terminologi förlorar kampen mot etablerade lånord. I Frankrike översattes cryptocurrency i folkmun till cryptomonnaie. Experterna föreslog dock cybermonnaie, eftersom digitala valutor inte nödvändigtvis bygger på kryptering, men detta ord har inte fått något fäste. På samma sätt har det officiella franska ordet courriel för e-post svårt att konkurrera med det engelska lånordet i dagligt tal. Ett liknande arbete pågår i de självstyrande regionerna Katalonien och Baskien, som efter decennier av förtryck under Franco-regimen nu arbetar institutionellt för att inhösta tekniska och vetenskapliga nyord.

Vanliga frågor om statlig språkvård

Hur skapas nya ord på Island?

Nya ord skapas genom en kombination av folkliga initiativ på plattformen Nýyrdavefurinn och expertgranskning vid Árni Magnússon-institutet. Experterna fokuserar främst på facktermer, medan allmänna neologismer ofta växer fram organiskt i samhället.

Vad är syftet med den franska Toubon-lagen?

Toubon-lagen från 1994 syftar till att skydda det franska språket inom offentlig sektor. Lagen garanterar medborgare rätt till franska lagtexter, avtal och utbildning, vilket tvingar fram produktionen av fransk fackterminologi.

Hur många nya fackord skapas årligen i Frankrike?

De franska språknämnderna producerar i genomsnitt 250 nya fackord per år, främst inom tekniska och vetenskapliga fält som kräver precis terminologi.