Svea hovrätts dom om romregistret: En rättslig principfråga
Den offentliga debatten om Dagens Nyheters journalistik har intensifierats efter utgivningen av Johan Lundbergs bok ”Rikslikaren”. Boken, som är knuten till tankesmedjan Timbro, riktar skarp kritik mot DN:s opinionsjournalistik och nyhetsrapportering. En central fråga i granskningen gäller huruvida tidningens rapportering om Skånepolisens registrering av romer var saklig och rättvisande.
Vad handlade romregistret om?
År 2013 avslöjade DN:s reporter Niklas Orrenius att polisen i Skåne i hemlighet hade kartlagt över 4 700 romer, varav 1 320 barn. Registret var inte kopplat till misstanke om brott utan utgjorde ett sökbart uppslagsverk över romska släktband, baserat på etnicitet. Avslöjandet väckte stor uppmärksamhet och skapade oro bland många av Sveriges romer.
Vad slog domstolarna fast?
Den rättsliga prövningen av registret är väldokumenterad. Svea hovrätt konstaterade 2017 att registreringen utgjorde etnisk diskriminering. Domstolen fastställde att de personer som förde talan mot staten hade funnits med i registret ”enbart på grund av deras etniska ursprung eller, i ett fall, för att han är gift med en rom”. Hovrätten noterade även att fallet saknade motstycke i modern svensk rättshistoria vad gäller så kallade registerskador.
Statens hantering bedömdes strida mot polisdatalagen och flera artiklar i Europakonventionen. Såväl Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden som Justitieombudsmannen hade tidigare förklarat hanteringen olaglig.
Vad innebär detta för debatten?
Den rättsliga utgången är relevant för att förstå innebörden av DN:s rapportering. Kritiken mot tidningen, som framförs i Lundbergs bok, bygger på ett antagande om att registret inte var etniskt grundat. Detta står i direkt motsättning till vad domstolarna har fastställt.
Det är värt att notera att den rättsliga principen är tydlig: polisen får inte massregistrera ostraffade medborgare och barn på grund av deras släktband och etnicitet. Detta gäller oavsett eventuell brottslighet bland enskilda släktmedlemmar.
Vilka metoder används i kritiken?
Granskningen av Lundbergs bok visar på flera exempel där kontext och källhänvisningar har utelämnats. Bland annat anklagas DN:s Mellanösternkorrespondent Emma Bouvin för att okritiskt ha förmedlat anklagelser om folkmord, medan den aktuella artikeltexten i själva verket är mer nyanserad. Likaså tillskrivs kulturchef Björn Wiman åsikter genom att anföringsverb och källhänvisningar har klippts bort, samtidigt som det efterföljande stycket där Wiman tar avstånd från analogier mellan kriget i Gaza och Förintelsen har utelämnats.
Vad är utgångspunkten för DN:s journalistik?
DN är en liberal tidning som står fri från partier och organisationer. Tidningens uppdrag, enligt egen utsago, är att verka i en humanistisk upplysningstradition för tolerans, demokrati och en fri ekonomi. Det finns ingen motsättning mellan dessa värderingar och en nyhetsjournalistik som syftar till att komma så nära sanningen som möjligt.
Den rättsliga prövningen av romregistret är av allmänintresse. För de olagligt registrerade handlar det om rätten till upprättelse, och för det offentliga Sverige handlar det om att värna grundläggande rättsprinciper i en tid där dessa principer utmanas.